Stunden kom och där stog jag, utan att gå under. Jag tror det var där och då jag insåg att allt verkligen var över att att det är någon annan menad för mig där ute. 

Kärlek är det finaste som finns och det finns fan inget annat jag just i denna skrivande stund vill ha mer.

Stunderna då verkligheten är bättre än drömmarna, när hans namn dyker upp på telefonen och hjärtat slår frivolter pga lycka,  ögonblicket genom att bara kolla på en person och känna så många känslor som inga ord kan beskriva. Den känslan. Det är världens bästa känsla. Och jag kan inte ens förställa mig hur den känslan kommer kännas när man kollar på just honom, han som kommer bli hela ens värld.

När man gett så mycket kärlek till "fel" person, kan jag inte ens tänka mig hur mycket kärlek, och hur rätt det kommer kännas med den rätta. 

Det kanske känns vissa gånger som att man bara kan älska en person i hela världen, tills den dagen man hittar någon annan, någon ny och man undrar varför man oroade sig.