without a word

Är det för mycket begärt att bara få må bra utan att hela tiden vänta på det som ska komma och dra ner en?
Är det verkligen för mycket begärt? För vafan är då meningen med allt...
Jag är utan tvekan jordens mest känslosammaste människa, men det är helt enkelt så det är. Jag hör ekon i mitt huvud, ekon om hur jag borde tackla allting, jag borde släppa in människor, jag borde berätta för alla rätt ut så fort något är minsta fel, så mycket jag borde, men jag bara har allting inom mig.
Det kanske är just det som gång på gång drar ner mig? Jag väntar tills saker och ting är för stora så jag bryts ner, sen tar jag mig upp så blir det en enda stor ond cirkel, vad vet jag?
Men som det känns nu så bara kommer det sak på sak på sak som blir som större sakerna som tär på krafterna, allt man byggt upp, alla krafter.
Imorgon kan allt kännas lättare igen, det kan komma i övermorgon lika väl som om en vecka.
Det får ta den tid det tar.
Men upp ska jag, och tills den dagen kommer så ska jag vara stark.
 
För att man förlorar en gång betyder det inte att man gör det nästa gång.
Det sista man ska göra är att sluta tro på sig själv, för om man gör det. Vem ska då tro på en?
Så något jag lärt mig är att ALLTID ha huvudet högt, för trots allt så är livet en gåva.
Och även fast än att det finns 100 saker till att gråta så finns det fler anledningar till att le.
Men bara för att man gråter betyder det inte att man inte är stark, utan tvärs om.
Försöker du dra ner mig tänker jag springa över dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0