När jag förlorade dig där i Maj så tänkte jag det att hur fan ska det här gå? 

Jag har saknat dig så det känts som att hjärtat spruckit i tusen bitar gång på gång, men har nu insett att - Jag kanske är för upptagen med att försöka vara din för att falla för någon annan. 

Inte kanske direkt att bokstavligt falla för någon annan, men bara hela själva grejen att tillåta mig själv att det är okej att prata med andra. 

Det är okej att göra VAFAN jag vill utan att tänka att det inte är okej, för det är det, det är så jävla okej.

Det är mitt liv nu för du finns inte med i bilden längre. 

Och det är okej.