Du
Jag vet att jag fortfarande älskar dig, inte för pirret i magen men för smärtan i bröstkorgen.
Det värsta är inte allt dåligt som har hänt, det värsta är att tänka hur bra det kunde ha varit.
Jag är översvämmad av mina egna tankar, vart gick det snett? Hade vi kunnat rädda det? Kommer vi någonsin kunna rädda det som tog sönder oss?
Men hur tar man farväl av det som varit ens egna så länge? Hur ger man upp det som betyder mest och går vidare?
Idag behövde jag dig. Inte senare inatt, inte imorgon, inte om några dagar. Idag. Du glömmer bort mig.
Men om min framtid innefattar dig kommer livet aldrig bli en besvikelse.
Kommentarer
Trackback
